leifsjoqvist

Idag kapar Leif GW Persson Camilla Läckberg
längs fotknölarna.
Tidigare har Brunner kapat Marklund och Björn
Ranelid sagt att kvinnliga deckarförfattare är kass.

Det märkliga att det manliga bajset sällan
verkar lukta lika mycket.

Det finns en uppsjö av usla manliga krimförfattare
som lämnas ifred.

Vem skall läsa vad?

Krimgenren är ju ren förströelse. Passerad kost.
Kan inte komma på en svensk krimförfattare som
har ens en liten fiber i den allmänna kosten.

Ingen svensk Reginald Hill.

Alla verkar idag skriva creative writing. Så lite motstånd
som möjligt i texten så att så många som möjligt kan
läsa texten.
Syfte?

Jag läste Lotta Lotass häromdagen och efter 50 sidor fick jag
börja om. Jag var inställd på passerad kost och fick fibergröt.
Jag började om och läste färdigt. Först tredej läsningen började
texten att kommunicera med min hjärna.

Har aldrig gett en roman så mycket tid.
Kommer säkert aldrig att göra det igen.
Det är väl heller inte meningen.

Vad är egentligen meningen med en roman?