leifsjoqvist

Det började i slutet av 70-talet då Jan Myrdal
skrev i Avgörande år att "allt är inte guld som
glimmar, allt är inte radikalt som reaktionen
angriper".

Myrdal hade blivit rädd och tyckte att brottslingar
skulle smaka batong och skaka galler.
Vänstern blev reaktionär.

60- och 70-talets närmast extremt humanistiska
syn på kriminalitet bröts med 80-talet.
Liberalismens genombrott gav oss det brutala
klassamhället i ny skrud.


För att kunna utveckla orättvisorna måste man skapa
dimridåer. Då är rädslan det perfekta verktyget. Skapa
rädda människor så prioriteras de negativa friheter fram-
för de positiva.

Varje dag överfalls vi av headlines i TV, hemsidor och tid-
ningar och alla visar med krigsrubriker att våldtäkten,mord
och våld finns i ditt vardagsrum.

För när man undersöker, när fakta får tala, så ser vi att våldet
inte ökar. På längre tid är läget stabilt. Igår presenterade Sven
Granath en avhandling om just detta.
Vi måste ställa frågor.
Vem tjänar på en kollektiv rädsla?
Varför begår man brott?
Varför misshandel och mord?
Vilka män mördar, våldtar och misshandlar?
Vad hjälper förebyggande arbete?
Vad betydde en gång fritidsgårdarna i arbetet med att
tidigt hitta ungdomar på glid?

Idag lever vi i rädslans tid. Jag såg ett nyinspelad film  om
Cracker , psykolog i Manchester som hjälper polisen med
svårlösta mord. När serien gick i början på 90-talet fanns
en linje att skildra brottet utifrån en kausalitet. Mördaren
som kom hem från Falklandskriget han inte förstod  till en
stad som gjorde honom arbetslös och föraktad. Det var
bland det bästa jag sett. Robbie Coltrane som spel-, sprit-
och nikotinmissbrukande psykolog som förklarade svåra
orsakssammanhang men inte klarade av ens de enklaste
sakerna i sitt eget liv.

Så förra året spelade man in en ny film. Cracker har åldrats.
Flyttat till Australien. Nya mord. Men denna gång är Cracker
trött på förklaringarna. Nu skall han bara hitta mördaren. Nu
njuter mördaren av sitt våld och vi glädjs åt att han skjuts av
en krypskytt.


Vad vi inte tycks förstå är att om vi bara skjuter tillbaka kommer
våldet att eskalera. USA kan idag inte överleva en dag utan yttre
fiender ( vilka också naturligtvis finns i landet) som måste fängslas
och skjutas.

Vi får en likadan utveckling här om vi inte passar oss. För några
veckor sedan var det gängstrider på Blendas gata här i Backa.
Det handlade om någonting som hjältarna i ASIR och OG
inte kunde komma överens om. Det obehagliga var att massor
av ungdomar deltog utan att ha en aning om varför. Stafettpinnen
går. 40-50 ungdomar dyker upp direkt.
Varför?