leifsjoqvist

Staffan Norborg vet hur man gör politisk karriär.
Man går med i V-partiet. Man arbetar idogt.

När det gått något eller några år bli man kritisk.
Man börjar kräva förnyelse.

Så skriver man en debattartikel i DN som tar emot
dylika texter med öpnna armar.
Detta händer titt som tätt.


Vad händer sedan med dessa "modiga" män och kvinnor?
Jo, de blir desillusionerade.
De tar sin tillflykt till reklambyråer eller andra delar av
näringslivet. De blir sossar.
I vilket fall tjänar de jävligt bra med pengar för att
följa sitt "samvete".

Vad är det då dessa förnyare kräver?
-Man skall sluta  tjafsa om skatter och istället prata om kvalite
-Man skall sluta vara stalinist när det gäller skolan och istället
 ge de medelklassområden där kritikerna själva har sina barn
 möjlighet att öppna friskola för duktiga barn.
-Man skall inte bli talibanfeminist utan vara flexibel i jämställdheter
-Man skall sluta kritisera USA

Man kan fråga sig vad ett stolpskott som Staffan Norborg har
gjort i V-partiet?
Han hade ju tillhört högerflygel i Folkpartiet om han varit där.

V-partiets problem är inte de som Norberg pekar på.
Problemet är att vi idag inte har ett reellt vänsterparti.
Det utrymmet skulle V-partiet kunna fylla.

Alla tillhör ju idag mitten.
Konservativa,liberaler,sossar och bonnjävlarna letar sig
alla mot mittens konfliktfria område. Man eftersträvar det
stora konsensus. Dödens punkt. Konsensus är början
på ett politiskt Big Bang.

Vi behöver verkligen ett parti som tar kamp.
Klasskampen finns men det finns för få som organiserar
och ger en röst åt underklassen.