leifsjoqvist

Paul Ricouer skriver om två metoder för att förstå och förändra
världen.
Den första är den sympatiska som rekonstuerar och sätter ihop.
Den andra är den misstänksamma som tar isär och uppfattar allt
som dimridåer, det vi ser är inte vad vi ser.........

Den andra metoden , säger Ricouer , exemplifieras av Marx och Freud.

Det ligger ganska mycket i det.
Vänster och upproret har nästan aldrig talat om vad för slags samhälle
eller stat man önskar, man har inte talat om vad det är för individ man vill
de utan vad det är vi inte vill se.

I sin förlängning kan vi se terrorvänstern som menade att alt var en
chimär.
Allt var kuliss.
Ridån var tvunget att brännas ner för att scenen skulle bli tydlig.
Dagens anarkister lever och agerar i den traditionen.

Det tydligaste försöket att förändra mannen kom under 70-talet.
Mannen skulle vara mjuk och lyssnande.
Han blev velournallen.
Mycket var gott i det tänket.


Problemet var bara att sexualiteten inte fungerar riktigt utifrån
kokböckerna. De stackars velournallarna fick koka kaffe och
gröt med machokillarna från Latinamerika slog flickorna i stjärten
och pratade Che Guevara och knullade utav helvete.

Velournallen är nog det enda försöket med att lansera den sympatiska
metoden...............................

Ett uppror kräver en rörelse.
En rörelse kräver organisation och människor i aktivitet.
Massor av människor i kollektiva vågor.