leifsjoqvist

Börje Dorsch skrev 1978 en fantastisk biografi över
svensk fotbolls stora Nacka-liraren. I jämförelse med
dagens konflikter i svensk fotboll så inser man att det
fanns större tolerans förr. Nacka, Garrincha eller Best
hade det gemensamt att de var grandiosa artister och
de söp och horade.


I vilket fall så skriver Dorsch bland mycket annat följande:
" Ibland sprang han med några polare ned till Eriksdalsbadet
  damavdelning och tittade på nakna brudar genom kvisthålet
  på staketet. Efter några fina tittar gick dom åt sidan och onan-
  erade ikapp . Satsen la dom i sina röda toppluvor."


I mitten av 70-talet satt vi på Örngatan och diskuterade just
detta fenomen:Gruppronken!
En av grabbarna runt bordet där glasen fylldes med lemon gin
hade erfarenhet av gruppronken. Det var från GAIS juniorlag där
man ronkade ikapp och den tävlingen hade ytterligare en dimension
då det gällde att sätta satsen på bastuaggregatet.

Anledningen till den då uppkomna diskussionen avr att Jan Myrdal
i någon av sina Skriftställningar  skrivit att gruppronken var vanlig
och utbredd bland unga pojkar och män.

Min egen erfarenhet från manliga miljöer och gruppsexualitet är
handbollen och en specifik person.
Tore Brännberg. Mannen är idag professor i sociologi och har
skrivit om sina egna äventyr i omklädningrummen- dock har han
lyft sitt högst unika beteende till att gälla alla idrottsmän och alla
omklädningsrum.
Det handlade om sådant som att pissa på benet i duschen till att
trycka in en äppelskrutt i rövhålet när man böjde sig fram för att
tvätta sig mellan tårna.

Gruppronk har jag aldrig deltagit i och jag inbillar mig att här
har myten slagit till och tagit på sig den verkliga världens skrud.