leifsjoqvist

Det finns sedan några år inom de kretsar som
arbetar med ungdomar som har problem en ut-
bredd uppfattning om att orsaken till alla problem
är den ensamstående morsan.


Killar som blir kriminella eller nazister sägs alltid
sakna bra manliga förebilder.
Vad är då det?
Jo, han skall vara stor och stark.
Han skall gärna varit kriminell själv.
Han skall erbjuda kampsport, dykninge eller bergsklättring.

Killen med problem behöver inga kvinnor.

I senaste numret av Arena  skriver Hanna Jedvik om
denna problematik.

Hon refererar till en avhandling av Helena Johansson
som heter Brist på manliga förebilder.


Jag känner en viss rodnad ju längre jag kommer i texten
och inser att också jag ställt mig bakom en del av de scha-
bloner som texten redovisar.

Uppseendeväckande är följande skillnad:
-Killars problem har uppstått ur otur eller dåliga kamrater.
-Tjejers problem sägs nästan alltid ha uppstått ur sexuella övergrepp.

Överhuvudtaget är det alltid sex med när det gäller tjejer. Det är
knappast en merit att en 16-årig tjej knullat med femtio killar.
Men det är en merit för den 16-årige killen att han knullar olika
brudar varje helg.

För killen är sex aldrig nämnt som ett problem och nämns det säger
man: " jag , grabben har ju i alla fall inte problem med brudar hehehe".

Killen skall återanpassas genom mycket fysisk aktivitet och lite prat.
Tjejen skall bara prata om sitt sex och sina psykiska besvär och har
inte tid att dyka och klättra vägg.

När det gäller föräldrar så är ju den ensamma mamman den stora or-
saken till brottslighet. Däremot så anklagas sällan eller aldrig den från-
varande kriminella och/eller missbrukande fadern. Han tycks bara för-
svinna i resonemanget. Den verkliga parian i sammanhanget är ju då
den kvinna som är ensamstående med flera barn och olika fädrer: här
pratar vi Pol Pot-varning.
Däremot är den sällsynte ensamstående fadern alltid en hjälte.
"Att han orkar" suckar de äldre kvinnorna trånande.

Jedvik visar tydligt i sin artikel att vi behöver beskrivningar över hur
det ser ut i verkligheten.
Hur olika vi lever.
Hur orättvisa måttstockar vi fortfarande har.

Till Jedviks heder skall tilläggas att hon lyfter fram klassperspektivet
när det gäller den ensamma modern.