leifsjoqvist

Dessa fyra revolutionära erfarenheter –

Kuba, Nicaragua, Venezuela och

Portugal – var alla frukten av breda, folkliga,

demokratiska rörelser med djärva

och karismatiska icke-partianknytna

ledarskap, ideologiskt flexibla och inspirerade

av såväl nationell foklig kultur

och tradition som skilda erfarenheter och

tänkande från andra delar av världen.

Dessa exempel väcker avgörande frågor om

politiska partiers roll, marxismen och socialistiska

ideologiers relevans överhuvudtaget, sambandet

mellan revolution och demokrati samt uppbygget

av det nya revolutionära samhället.

Vilken påverkan har dessa exempel på den internationella

vänsterns framtid? Vilken relevans

har dessa exempel för vänstern i de utvecklade

industrialiserade länderna? Är socialismen fortfarande

det slutliga målet och, om så är fallet,

vad har socialismen för innebörd i dagens globaliserade

värld? Försöken att besvara dessa frågor

kommer kanske föra med sig vissa överraskande,

men ytterst tankeväckande, slutsatser.