leifsjoqvist

Överallt var man går hör man samma tomma
fras " det är en fråga om etik och moral" eller
"man borde prata mer om etik och moral".

Erst komm dass fressen dann kommt die Moral,
sa Brecht.

Så rätt han hade. Det är framför allt de med rikedom och
makt som tycker att moralfrågor är viktiga. Detta naturligtvis
så att vi alla följer de spelregler som gjort att de rika och
välsituerade är där de är.

Man borde prata makt och motmakt.
I det stora som det lilla.


I mina verksamheter finns det tydliga maktstrukturer som
alltför många följer. Det märks tydligt att de följer en struktur
för de är inte medvetna om sitt förtryck.

I skolan är det lärarna och andra vuxna som ofta missar i
respekten. Om det är en grupp vuxna och elever kan man vara
säker att om en vuxen tillrättavisar en elev kommer de andra
vuxna inte att kunna låta bli att kommentera och ta ställning
för sin vuxna kollega- det är en sensation om ett motsatt för-
hållande skulle upptäckas.

Inom vården är det ännu tydligare och ännu värre. På många
sjukhem, vårdhem och boenden pågår ren mobbing av de som
är svagast i samhället. Det är inget uttalad mobbing av ondskefulla
vårdare utan det handlar om makt och brist på motmakt.


På det stället syns det tydligt. Vi som arbetar kommer från två olika
ställen. Från det ena har vi format ett tänkande kring dessa frågor
vilket man inte gjorde från det andra stället. Två kulturer.
Det syns framför allt vid matsituationer. Om en vårdare skall till-
rättavisa en boende kommer de utan kultur direkt och fyller på
likt  hungriga tigrar. En boende med psykiska funktionshinder
hamnar alltså i ett läge utan möjlighet till motmakt. Det är förtryck.

På min förra arbetsplats formulerade vi en regel. Alltid 1 på 1. Om
det blev konflikt fick vårdaren själv reda ut situationen om vårdaren
kände sig trängd kunde man begära hjälp, men man fick enbart hjälp
om man begärde den. Detta gjorde att människor som inte blivit lyss-
nade på under en levnadstid plötsligt fann att de fick tala.

I fotbollen är det samma mönster. Om jag som huvudtränare skall göra
en disciplinär tilrättavisning kommer nästan alltid kollegorna och fyller
på. Vilket är ganska dumt. Det som då kunde ha varit en nyttig information
för spelaren blir då bara till " tränare som bara gapar".

Det handlar om att bygga relationer. Relationer är frihetens byggstenar.
I relation respekterar man och lyssnar. Man förtrycker inte.

Sålunda borde vi prata maktlära och inte en massa skit om moral som
ändå inte syftar någonstans. Dagens moraldiskussioner i skolor och på
arbetsplatser ger ju bara tautologiska pastejer.