leifsjoqvist

I den stora skräckkvällen bröt jag med filmen Offside.
En berättelse om matchen i Teheran 2005 då Iran hade
möjligheten att kvalificera sig till fotbolls VM 2006 i Tyskland
om man slog Bahrain.

Stadion i Teheran tar ca 100000 åskådare. Det finns dock en
liten skillnad mot exempelvis Sverige. Man släpper inte in några
kvinnliga åskådare. Filmen handlar om unga tjejer som trotsar
detta förbud och vad som händer med dem när de upptäcks.

Det är ju en fantastisk intrig. Det gamle mannens upprördhet över
att dottern gått på fotboll. Han vill slå henne för att få tillbaka sin
respekt. Vilken logik!
Hur de yngre militärerna förfasar sig över detta. Deras motstånd är tunt
men de försvarar sin syssla med att de skyddar kvinnorna från att höra
ovårdat språk och svordomar. När de fängslade kvinnorna protesterar
över att de inte får se matchen medan japanska kvinnor fick titta när
Japan var där och spelade, då försvarar sig de iranska unga manliga
militärerna med att japanskorna inte förstår persiska.


Det känns filmen igenom som repressionen mot kvinnan är på
väg mot sitt slut. Männen tycks skämmas över denna hantering.
Många försöker hjälpa kvinnorna. Kvinnorna är tuffa.
 Mot slutet när Iran har vunnit blir glädjen också så stor att den
tänkta transporten till polisstationen slutar på ett torg där alla
firar segern och glädjeruset tar bort skillnaden mellan förtryckare
och förtryckta.

En detalj måhända, men i mitt tycke mycket störande är hur man
översätter från exempelvis persiskan. Arabiskan och kinesiskan
är två andra stora språkgrupper som råkar ut för samma sak.
Alltför många gånger får man läsa textramsor som inte ligger i
linje med vad som sker och sägs. En del skratt blir obegripliga.
I skenet av detta kanske ändå dubbning är att föredra.
Det har ju också det goda med sog att man slipper att koncentrera
sin blick längst ner på skärmen utan kan ta till sig filmen bildspråk
på ett komplett sätt.