leifsjoqvist

I´ve got Hitler in my heart , sjunger Anthony&the Jonsons.
Det syftar naturligtvis på att vi alla under vissa
omständigheter kan bli en Adolf.
Det är mer intressant att se till den vardaglige Adolf,
som i den utmärkta Der Untergang, för att förstå hist-
orien och vår samtid.

Adolf visade sig vara en humoristisk man ganska
långt bort från den gapande psykopaten.
När han blev bjuden på middag hos den inte alltför
älskvärde Ghöring serverades det fläskkött. Hitler
var ju som bekant vegetarian och fällde då kommentaren:
-Märklig man denne Ghöring ,äter av den egna rasen.

Han verkade inte heller varit någon större vän av den
slutgiltiga lösningens exekutor, Heinrich Himmler.
Himmler var ju en vän familjefar och Tysklands ledande
djurvän. Adolf lär ha yttrat i ett samtal att Himmler:
-inte borde prata så mycket om den egna rasens förträfflighet.


Bilden av Hitler blir i detta sken en annan.
Han skiljer sig inte så mycket från andra ledande makthavare
i det förra seklet.
Det är lite suspekt att han blev det onda.
Förra seklets blodbad behöver vidare definitioner för
att förstås än den imbecilla om ondskan.
Nazismen är ju inget egentlig problem idag.

Den världsledande liberalismen är det däremot.
Ännu idag så förklarar våra liberala guider att det
är ondskan man kämpar mot. Trots Hitler och nazismens
frånvaro måste liberalerna fortsätta att slakta folk.

Detta slaktande in absurdum för att upprätthållande ett
imperium i förfall är en tydligare definition på ondska i vår
tid.