leifsjoqvist

2007-01-29
19:03:50

Kvinnofrid och ynkliga nassar
I gårdagens dokumentär "Viljornas kamp" visas hur en
man attackerar en av FI:s valtalare.
Det är mycket obehagligt.
Mannen ( en ung man eller pojke) ställer sig mycket nära
valtalare Devrim Mavi. Han hotar henne. Gör utfall. Sparkar
på en stol. Vrålar "jävla kommunister"- vilket naturligtvis
lägger honom i nazismens fåra, endast nazister ser varje
oppositionen mot makten ( bortsett från deras egen psykotiska)
som "kommunistisk".

Man vill ropa till alla nassar:
"Hej grabbar redan Herakleitos lärde oss för ett par tusen år
 att utvecklingen går framåt och att frågeställningarna förändras"
Något säger mig att deras benägenhet att lyssna på detta inte
är överdrivet stor.


Den våldsammae gossen försvinner från torgmötet .
( varför håller nassarna på så här. De ylar om mod och blod och
stål men i praktiken ringer de alltid anonymt och hotar. Mannen i filmen
likadant, han hotar Mavi som är hälften så stor och sedan bara försvinner
han.)

Mavi berättar i filmen hur det är att vara invandrarkvinna och feminist.
Ett och annat anonymt telefonsamtal har hon fått.

Spontant skulle jag velat vara där och spöat upp den lilla jävlen
(jag syftar på den mentala storleken- alltså inte Mavi) men vad hade
det tjänat till.

(Här samlades den nazistiska eliten 1942 och tog
 beslutet om den slutgiltiga lösningen)

I lördags gick den eminenta filmen "Conspiracy" som handlar om
Wannseekonferensen. Heydrich och Eichmann bjuder in den nazistiska
eliten för att säkra judeutrotningen.

Det finns några kritiker i Wannsee. Hans Strucker är en. När han inser
vad som skall ske förösker han opponera men viker sig. Dock berättar
han en historia till Heydrich:
"En liten gosse växte upp med sin far och mor. Modern var älskvärd
 medans fadern var en tyrann. Pojken tänkte varje dag på hur han skulle
förgöra sin far. åren gick och förhållandet förändrades inte. En dag när
pojken som nu var man fyllde 30 dog modern. Under begravningen fällde
pojken inte en tår och han kände ingen saknad bara tomhet.
Mannen och faders förhållande förändarades inte. När fadern många
år senare dog så grät mannen besinninglöst vid begravningen."

Om du hatar din fiende tillräckligt mycket och tillräckligt länge
kommer allt det du älskar att vittra och kvar blir bara det hat som
du en gång så bittert ville bekämpa. Endast hatet håller dig vid liv
och när det försvinner, försvinner allt.

Sålunda hade det värsta straffet för gatuterroristen varit att
bli anfallen av kramar.
F ö en metod som borde användas i alla former av repression.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: