leifsjoqvist

Var ute och gick runt Delsjöarna idag.
Det var lite mulet och kulet.
Regnade smått.

Jag och min kamrat samtalade om livet
och fann att vi hade vissa beröringspunkter.
Vi upplevde livet som ganska trist för tillfället.

Vi letade efter möjligheter att förstå denna tråkiga
känsla eller uppfattning och fann en förklaring.
Tidigare i livet har det alltid varit klart att det funnits
något som kan komma. Ju äldre man blir är man
allt mindre angelägen om att närma sig det som skall
komma. För en sak är klar: det oundvikliga klarar vi oss
aldrig undan.


Min kamrat har också söner och vi pratde om vad som
skulle hända om de kom hem och sa att det var  homo-
sexuella. Det skulle naturligtvis inte vara något särskilt
med det mer än att vi skulle få möjlighet att grunda en
ny förening:
Heteropappor till homosöner för brutalt och demolerande
lustfylld våld  mot homofober.