leifsjoqvist

Den som tycker om att hämnas och anser att
vi inte kan agera som människor om vi inte får
göra mot andra vad de gör mot oss är mycket
små människor.

Den som sett komplikation vet ju att hämnden
inte är ljuv. Den är tom.Den är synonym med
själslig död.


Det djupt mänskliga heter förlåtelse.
Möjligheter till att förändra.
Ett fel kan sonas.

Utan dessa meningar ingen mänsklighet.

Tänk på USA ( och naturligtvis alla andra stater med
dödsstraff) och tänk på hur pervers systemet är.

De som förlorar en tillåts inte sörja för de skall projicera
sitt hat på en förövare. Ofta pågår dessa processer i år,
inte sällan decennier.
En mördare dödar en ur familjen rent fysiskt, men staten
dödar resten psykiskt.

De får ju ingen chans att sörja.
Människor som sörjer når ju oftast ett jämviktsläge och
når man dit har hämnden spelat ut sin roll. Man vet att
man inget får tillbaka.

Staten måste därför underblåsa hatet, rädslan och hämnden.

Vem vill bevittna en avrättning när man sörjt färdigt?
Det är ju en orimlighet.

Man kan ju se Dead man walking eller Du ska inte dräpa/
Kieslowski om man vill få sig en funderare.

Den som läst Caryl Chessman Dödscell 2455 är för evigt
vaccinerad mot tankar om dödstraffets förträfflighet.