leifsjoqvist

Robert Jonsson som är ordförande i Ivar Lo Johansson-
sällskapet hävdar att Ivars sexuella läggning är ointres-
sant.

Jag vill med styrka hävda motsatsen.

Ju längre tiden går kan jag äckel över alla som hyllat
honom och som samtidigt var aktiva homofober.
Vänstern gjorde ju föga uppror mot att man avrättade
homosexuella i socialistiska länder.
Inte heller var det någon opposition mot att homosexuella
behandlas på mentalsjukhus.


KPML(r) hävdade ju att det var en borgerlig sjukdom.
Många har under förra seklet dragit en lans mot homo-
sexualiteten. Från den yttersta högern till den yttersta
vänstern.

Med tanke på detta vore det otroligt intressant att få reda
på hur Ivar Lo levde sitt liv.
Han skrev ju tiotusentals sidor rent självbiografiskt utan att
någonsin nämna sitt sexliv. Han skrev om ungdomens våndor
men inte om man och man,

Jag har själv läst sviten med bl a Gårdfarihandlaren, Journalisten,
Stockholmaren etc etc. Även de sista med Pubertet till Frihet.

Hur tacklade den vetande samtiden detta?
Hur agerade vänsterns homofober?
Hur kunde detta var en så offentlig hemlighet?
Och förbli?


Ivar Lo måste ju varit rädd för att detta skulle bli offentligt.
Hur påverkade det hans liv i offentligheten?

1994 kom Jan Fogelbäck ut med sin bok Boken om Ivar.
Det blev ingen större debatt om den.
Här skriver Fogelbäck om Ivars bögeri.
Skrev någon om den?

Fogelbäck som var en ganska aktiv författare försvann ur
offentligheten efter detta. En kompisbok med C Enander
kom året efter. Sedan tyst.
Vad hände med Fogelbäck?

Varför tar ingen genusforskare tag i detta?
Radikala män som vill samhällelig revolution men som
samtidigt föraktar bröder som älskar bröder, vilket sam-
hälle var det de ville störta?

Jag är ju själv en produkt av den homofoba vänstern.
Jag har tagit avstånd med biologiska argument-
fortplantning bla bla ( vilket i så fall borde ha fått mig
att äcklas av infertila kvinnor).
Politiska argument: Bögeriet florerade i det dekadenta
Berlin och skapade Hitler och nazismen ( Jan Myrdals
paradargument).

Jag jobbar med min intellektuella hållning vad det gäller
homosexualiteten och här klarar jag av att förhålla mig
humanistiskt. Ställer mig bakom alla krav som gör det
lättare för homosexuella att leva "vanliga" liv.
Dock har jag fortfarande svårt att se när män kysser män.
Fylls av obehag. Har heller inga öppet homosexuella i min
närhet.

Poängen med detta är att visa att det inte alls är personligt
om Ivar Lo var bög eller inte.
Om det blev allmänt känt hade det gjort hela frågan om de
homosexuella till en annan.
En av de mest uppburna författarna.
En av de radikala hade naturligtvis skapat
en helt annan debatt.