leifsjoqvist

Igår ylades runt om i den rika världen.
Jätterika artister som lever som de lär.
De flyger bara när de måste vilket  iofs
är varje dag, men de tänker fint.

Hälften av deras 10 bilar går på metanol.

Deras 24-rums hus värms upp av solenergi.

Deras 15 kylskåp går inte på freon.

Deras tjänstefolk måste cykla eller åka kollektivt.

Ja, det är härligt när överklassen lever ut sin moral
på omgivningen.

Mer än hälften av jordens befolkning deltar inte i
miljöförstöringen. De förstörs själva av undernäring.
De drömmer om ett freonrikt kylskåp från 1969 eller
en tjugo år gammal  Trabant.

Gårdagens TV-sända pekoral var sällsynt vidrig.
Girigheten söker ett moralens ansikte.

Så läser jag DN.
Girighet som girighet.
Niklas Ekdahl är borgerlighets Goebbels.
Propagandamakare.

Nu vill han ha plattskatt.
Alltså om jag tjänar 11000kr per månad skall jag
betala lika mycket i skatt som de som tjänar 60000kr.

Det anser Ekdahl vara rättvist.
Han bevisar sin tes med A,B,C och D.

I korthet så vill Ekdahl hävda att den girige kommer
åtminstone att betala lite skatt och inte planera bort
allt som nu.
Varför skulle den girige vilja betala skatt bara för att
skatten är lite mindra?
Om han inget betalar nu, varför skall ha då betala alls?

Det är här två saker inträffar:
1. Den osynliga handen träder in som alltid när kapitalismen skall bli djup.
2.Den girige har moral.

Så är det för Ekdahl och så är det för de giriga.
De hatar att prata politik och de hatar ordet rättvisa.
De vill prata moral.
Gärna både etik och moral.

Säger som Galloway sa i intervju i Sky när han frågades
vad som skulle hända med de som samarbetat med ocku-
panterna i Irak:
"Det borde bli  ont om plats vid gatlyktorna".