leifsjoqvist

Läser en gammal recension av Mendel-Elk klassiska
uppgörelse med myten om mannen.
Några av de manliga dygderna är ju att gilla att för-
svara sig med våld och vara homofob.

Våldet är utom tvivel manlighetens stora mantra.
Men våldet så som det  försvaras är inte hur det
ser ut.
Det handlar aldrig om att två män möts i en ärlig
knytnävskamp bakom en transformator.

Den legendariske HA-bossen Sonny Barger skriver
i sin självbiografi utförligt om våldet. HA slåss aldrig
man mot man. Då skulle de inte få göra annat. Om
någon hotar en HA åker en grupp dit och spöar skiten
ur denne(dessa). No rules.

Våldet på gatan är ju likdant.
Gäng mot enskilda är ju vanligast.
Uppgörelser i de kriminella kretsarna handlar ju om
rituell misshandel och i få fall avrättningar.

Misshandel och dråp handlar ju uteslutande om att
en på förhand starkare misshandlar.Det handlar om att
slå bakifrån eller sticka kniv utan förvarning.

Det mesta våldet utövas av vuxna män mot barn och kvinnor.

Sålunda bör man dra öronen åt sig när någon säger att man
skall lösa problemet som en man. Man bör kolla att ryggen är fri.
Människor som misshandlar är kroniskt rädda  alternativt socio-
eller psykopater.

Den andra stora komponeneten i manligheten är ju homofobin.
Manschauvinister brukar ju vara homofober och kvinnohatare.
Vem älskar de?
Den manlige pratar lika dumt om homosexualitet som pedofilen
gör om barns sexualitet och där tycks finnas en koppling.
Homofoberna gillar barn.