leifsjoqvist

Drabbades häromdagen av ett ryggskott.
Det försvårar det mesta.
En enkel sak som att skita blir till en hel
vetenskap.

Jag måste se till att jag har stöd att ta mig
upp igen.
Varje gång jag trycker för att tömma tarmen
är det som någon körde in en kniv i ryggslutet.
Torka sig är så plågsamt att lite rost i kalsongerna
känns som ett I-landsproblem (sex är inget första-
val under rådande premisser).

Inatt vaknade jag och behövde gå på toa.
Det tog 30 minuter att ta sig upp ur sängen.
Varje rörelse renderade smärta utöver det van-
liga.

Har nu hittat gamla värktabletter från när jag drog
visdomständerna. Hjälper lite.


Ibland kan det vara bra att påminnas om hur bräcklig
man är som människa. Det skapar en större ödmjukhet
inför det "vanliga" livet. Det skapar också en större för-
ståelse för alla de som lever med oilka former av smärt-
samma sjukdomar.

Det är mycket lätt att vara storsint när man inga krämpor har.
Det är mycket lätt att bli introvert och bitter när man har dem.