leifsjoqvist

Sitter i kvällssolen på arbetet och samtalar med
en kamrat.
Vi pratar om att vi har levt längre än vad vi kommer
att leva.
Vi har passerat brytpunkten.

Jag kan numer skönja slutet.
Det är inte längre abstrakt utan konkret.

Det är dock inget som stör. Återgå i mull och bli
maskföda känns naturligt.
Det som stör är känslan av att inte vilja lära nytt,
att förlora nyfikenheten.


Bli en av alla dem som ställer sin klocka varje kväll
för att stiga upp i utsatt tid, alla de som alltid går
samma väg när de skall handla, till jobbet eller bara
lustvandra.
Alla de som inte vill ha förändringar.

Alla de som slutat leva och koncentrerar sig på att
överleva.

Jag hoppas jag orkar att alltid försöka söka nya vägar till
mina mål. Stagnation och rutin är genvägar till senilitet
och tidig död, om inte fysisk så mental.

Avslutade kvällen med att se Stranger than fiction.
Se den!