leifsjoqvist

Idag när jag vallade mina hundar och gick på
utsidan gettot så dök det först upp en Mercedes
sportbil och sedan en stor Van. De kom från
"affären". Det är en återvändsgata där de mesta av
buset i Backa brukar träffas.

De som satt i bilen var runt 20 år.
Jag kände inte igen dem.
Men det kändes gangster lång väg.

(Ernst-Hugo och Jan-Olof i deras mest berömda film "Raggargänget")

Någonting börjar att vridas ur kontrollens grepp
i stadsdelen. I förra veckan häktades 15 personer
från Backa. Det handlade om droger och annan
tablettsmuggling.

Vad värre är att jag nu ser med mina egna ögon hur
unga människor mer och mer umgås i etnicitet.
Vita med vita. Färgade med färgade.
De korkade och vidriga gängkrigen från jordens
större städer är inte så långt borta.

USA där dumma jävlar slåss med varandra om en
liten högre plats i gettot.
Gangster paradise. De slickar makten i röva och skjuter
sina egna.
Nazister och kriminella är två grenar på samma träd.

Kommer hem och är trött.
Sätter på en film "Freedom writers" och det visar sig att
den handlar om vad jag funderat på under min promenad.
En klass med olika minoriteter från gettot som skall försöka
att utbilda sig. De har ingen självkänsla utanför sin etnicitet.
De hatar för de vågar inget annat.
Hoppet innebär att man kan förlora något.


Filmen är mycket amerikansk och man gråter i parti
och minut, men det finns en kärna i filmen som är bra.
Man måste engagera sig.
Man måste våga att satsa på människor som gång
på gång misslyckats, för vad är alternativet?

Sällan har en film "based on a true story" varit så bra.
Hilary Swank är riktigt bra som den engagerade läraren.