leifsjoqvist

Äntligen!
Efter alla dessa Onkel Tomfilmer så kommer det nu ett riktigt
bra film på ett allt vanligare tema.
Temat är massmord i Afrika.



Först var det Hotell Rwanda som var hyfsat befriad från det vita alibit.
Sometimes in april  som också handlade om Rwanda var sevärd.
Shooting dogs har två katolska präster( vita) som alibin för att göra
negerfilm. Negerfilm handlar om att göra de vita till agerande goda
subjekt och de agerande svarta till onda subjekt och mellan dessa
poler finns den stora horden av svarta fånar som är objekt.

I sammanhanget är ju rent rasistiska filmer som De vilda gässen,
Black hawk down eller Tears in the sun befriande då de inte gör sken
av annat än att hylla amerikansk pang-pang-imperialism.

Riktigt vidirigt blir det med filmer som Blood Diamond  där rasismen
är så tydlig och medelklassig. De gode vite avslöjas i sin rasism som
bygger på att han skall hjälpa den dumma negern.

Ikväll såg jag Frontline som visade sig vara kanske det bästa försöket
att ge en blick av det massmördande Afrika. I denna film är det Kongo
som står i centrum. Massmorden i Kongo fick aldrig någon uppmärk-
samhet. Det är osäkert hur många som dog i det massiva mördandet.

I Frontline handlar det om människor på flykt undan massmordens Kongo.
I Dublin försöker man finna sig tillrätta. Det som lyfter filmen är raderandet
av hudfärgens betydelse. "Vi har alla en demon alldeles under huden", säger
en man. De är också ett intensivt kryssande i vad som är gott och ont. En
utmärkt film med andra ord. En film om människor.



Vi har nu följande filmer och massmord i Afrika:
Rwanda- Hotell Rwanda
                  Shooting dogs
                 Sometimes in April

Sierre Leone  - Blood diamond

Somalia- Black hawk down

Kongo   - The front line

Uganda- The last king of Scotland

Nigeria-  Tears of the sun