leifsjoqvist

För 20 år sedan hade sände Rekordmagazinet med Jan Guillou
ett uppmärksammat program. I ett reportage och med omfattande
dokumentation visade Guillou att Malmös romer levde på bidrag
och kriminalitet.

Det visade också att romerna ansåg sig ha den rätten. Utanförskapet
var så stort att de var en egen enklav utanför den svenska staten. De
frågor som Guillou ville väcka med detta kommer aldrig fram. Istället
hårdlanserades Taikon och offervinkeln.

För några dagar sedan visade TV 3 och Insider ett reportage från Vojakkala
i Norrbotten. En romersk familj Hörnfors har i byn bedrivit terrorregim under
snart 20 år. Hörnfors å andra sidan säger att det handlar om rasism och
kollektiv rädsla.

Det är helt klart att TV 3 tar ställning. När byborna kommer till tals är de lugna
och eftertänkasamma. När Hörnfors visas är det från privatfilmningar när de
är djupt upprörda. De är som djur.


Vad gör konflikter som pågår i över 20 år med människor?

En liten blänkare kommer när TV 3 pratar med grannen Rano. Han verkar
vara en förföljd man. Senare får man se honom på skoter beväpnad med
pistol och  skrikandes. Vi får också veta att Rano varit fängslad två gånger
för dråp. Det är extremt ovanligt med dubbeldråpare. Rano var alltså en
galning innan han kom till byn.

Boven i dramat är myndigheterna. Ingen vill ta i detta.
Den ångestnivå som hela byn måste leva med kan säkert mätas
och kan man hålla sig därifrån gör man nog det.

Frågan som Guillou ville väcka för 20 år sedan står kvar.
Vad går gränsen för vad en grupp kan göra i sitt utanförskap?
Om gruppen i sin kultur odlar tankar om den egna överhögheten
och utvaldheten hur mycket skuld bär man då själv för vad som sker?