leifsjoqvist

Ronnie Sandahl har givit ut en ny bok: Vi som aldrig sa hora.
Det är tydligen en generationsroman om en ung mans veder-
mödor med framför allt det täckta könet.

Sådeles inget nytt under solen.

Romanen är skriven och kommer att skrivas igen.

Vad jag fastnar för är recensionen i GP av Amelie Björck.
Björck irriterar sig på Sandahl för att denne lipar över för-
hållandet att sviniga grabbar får knulla medans snälla
gossar får sitta med kuken i hand.

Björck tycker att detta är Sandahls problem och inte kvinnans.


Jag håller inte med.
Jag håller inte med någon.

Självklart är det ett mänskligt problem.
Inte manligt eller kvinnligt.
Våran oförmåga att stå emot makt och manipulation.

Som man vet jag följande:
Om jag ser någorlunda ut bestämmer jag själv när jag
vill ha kvinna och när jag vill vara utan.
Det är mitt iniativ som bestämmer.

Fortfarande är det så att kvinnan sitter och väntar på att bli uppvaktad
och mannen som uppvaktar.
Här finns inte plats för den snälle mannen.
Den kvinna som vill ut från detta blir inte sällan till just hora.

Så det är jävlarimej i högsta grad också ett kvinnligt problem att
kvinnor passivt låter sig knullas av  bullrande manschauvinister.