leifsjoqvist

I början på 80-talet jobbade jag på Lillhagens mentalsjukhus.
Jag arbetade bl a på en avdelning med bara gamla kvinnor.
En sak som fascinerade var att hälften av kvinnorna levt sina
liv utan kända män. Vad som också var intressant var att de hade
träffat män i unga år och blivit svikna.

En av dessa kvinnor låg ensam på sitt rum under det året jag var där.
Hon var helt förtvinad. Låg bara och skrek.
I sin glans dagar hade haft sportbil och deltagit i stadens kulturliv.


När hon dog fanns det en systerdotter som var henne närmast.
Hon erbjöd mig att ta av de böcker den gamla damen samlat på
sig. Vilken skatt det var! Jag har fortfarande lårar jag aldrig packat upp.

Ikväll tittade jag i en.

Jag hittade Åke Janzon och hans Under poeternas himmel .
Janzon skrev massor om lyrik. I denna samling skriver han i korta
kärnfulla sentenser om bl a Harry Martinsson, Taube, Vennberg
m fl.
Jag fastnar i kapitlet om Hjalmar Gullberg.


Ort och årstid?från det ena
rummet bara gå till nästa
rum- så enkelt och så lätt.
Vid din hand.

Utan längtan, utan saknad
väntar jag vid icke
existens sjö
ingenting. Bäst så

Lika långt från finnas till
som från döden ligger färje-
stället.- Leva:
vara där du är.


Eller stroferna om jordbävningen i Lissabon som krävde
så många liv att Voltaire förklarade att Gud var död.

En värld av poesi för herde och herdinna
men kammarjungfru och lakej gick under då.
Bland kända offer som man när det slutat brinna
fann i ruinerna var herden i det blå.

"herden i det blå" är här Gud.