leifsjoqvist

Kaliber och Västnytt har under minst sagt märkliga
föresatser utrett behandlingshemmet Baggershus.
Med gömd mikrofon går en man runt och samlar intryck.

Verkar som en obehaglig metod.

Jag har kollegor både inom fotbollen och inom mitt yrke
med vilka jag kan prata jargong. Jag inbillar mig att man
med lite teknik skulle kunna klippa ihop tillräckligt mycket
för att framställa mig som ett monster.

Avslöjandet är alltså det viktiga. Metoden är det centrala.
Kaliber ältar hela tiden om att "detta är vad kaliber kommit
fram till".....
Kaliber vill nita folk i första hand och fixa rubriker. Hade man
gjort nogrannare research hade man hittat en verklighet som
hade visat att deras källor inte var trovärdiga.

Jag känner igen problematiken från Lillhagens sjukhus. Där var
vi på intagningsavdelningen sjukhusetas parior. De ondskefulla.
De biologiska ansiktena för tortyr och lidande.
Dock när de varma terapeuterna inte nådde fram med sitt psyko-
sociala samtal fungerade alltid alarmet.
När de terapeutiska skönandarna fått en smäll eller hotats skalades
den psykoterapeutiska skölden snabbt bort och hämnden ropade.

Efteråt fick man nästan alltid höra att man tog i för mycket.
Det var en mycket tröttsam tid.

För det fanns svin. Det fanns sadister som njöt av att spänna fast
och slå patienter. Fega uslingar.
Det som var värsta var att skönandarna inte gjorde någon skillnad
på oss. Vi var alla svin.

På Beckomberga spreds ett flygblad som senare nådde också till
Lilhagen där man utmanade andra mentalsjukhus i SM i bältesspänning!