leifsjoqvist

Tittade på Evin Rubars nya dokumentär "Det svenska sveket".
Den svenska flatheten blir här tydlig. Det visar sig att det inom
gruppen invandrare är barnmisshandel mycket vanligare än
gruppen etniska svenskar.

Ytterligare en orsak till att öka intresset för Sverigedemokraterna.
Mångkulturens största fiende kommer snart ridande igen.
Rädslan för att bli kallad rasist verkar förlama alla former av
politiskt handlande.

Men åter angrips socialarbetare, vilket är fel. Man skulle snarare
angripa politiker och media för att vara oppurtuna och lämna social-
arbetarna åt sitt öde.

Dock. Den verkliga ondskan var ett klipp från Studio S. Debattprogram
från tidigt  80-tal och en medelålders man ler in i kameran och berättar
att han agar sina barn. Han berättar med lyster i ögonen hur han tvingat
sin son att själv hämta det björkris han senare skulle misshandlas med.
Mannen säger att hans barn inte tog någon skada av detta.

Det torde vara självklart att vi inte skall aga barn.
Varför skulle vi?
Den som rekommenderar aga borde få en jävla omgång av
läderbögar i korrektionssyfte.



Senare denna kväll en dokumentär om morden i Columbine.
Otäckt.
Harris och Klebold gick från att vara två förtryckta och okullade
mesar till att bli två massmördande psykopater. Ingenstans
står något om ånger eller skuld.
Vad skulle man kunnat gjort för att förhindra?


Ungefär detsamma som när man skyddar barn från att hälla
kokt vatten över sig. Man sätter på spisskydd och man ser till
att små barn inte kommer nära spisen.
Vapen borde behandlas på samma sätt.

USA är sjukt.