leifsjoqvist

Den absoluta favoriten.
Ingen har gjort så mycket bra film som Ken Loach.
Ingen har behållt sitt radikala sinnelag så länge och
gjort filmer med dylik konsekvens.

Loach är en oas.

Så jag visste att The wind that shakes the barley
skulle vara en bra film.
Jag har väntat med den för att vara i rätt stämning
och det visade sig vara denna natt.


Loach skildrar Eires kamp för självständighet. Det är
en annan variant än Michael Collins som kom för ett
par år sedan. Här finns anslaget att vara närmare bas-
en. Det känns oerhört nära och trovärdigt.
Det är inte flashigt och det luktar inte eskapism.
Det luktar hed och ångest.

Det är en historia om kampen för frihet och övergången
från kamp till maktutövning.
Vad gör man med den vunna friheten?

I en nyckelreplik säger en av revolutionärerna:
"Det är så väldigt lätt att veta vad man är emot , det är
 en helt annan historia att berätta vad man är för".

Loach är tillbaka i konflikten inom revolten. I Land and
freedom handlade det om kampen i den spanska repu-
bliken och hur Stalins och Trotskijs intellektuella kamp
skrevs med blod, och hur denna interna kamp gav Span-
ien till Francos fascister.

Känner mig nöjd och tillfredställd. Blivit rikare.

10- i- topp med Ken Loach:
1.Land and freedom

2.Bröd och rosor

3.Mitt namn är Joe

4.Ladybird,ladybird
5.Family life
6.Riff Raff
7.Sweet sixteen
8.Carlas sång
9.Raining stones
10.En öm kyss

(The wind that skake the barley kommer snart med.)