leifsjoqvist

Det är dags att damma av orden igen.
Pröva kulturimperialism.

Se Vargarnas dal  och försök att begripa hur
den kunde förbjudas visning av Tysklands största
filmdistrubitör.

När jag hörde om den trodde jag i min skadade väster-
ländska hjärna att det skulle handla om galna Ataturks
som skulle springa och slakta feta amerikanska kvinnor
och yla "Leve Stor-Turkiet"!

Istället handlar det om en lugn hjälte som bara vill befria
Irak från en galen amerikansk despot. Lugnt och pedagogiskt
visar filmen hur kurderna fick bergen, araberna fick öknen och
amerikanerna tog oljan.

Om det finns någon hjälte i filmen är det "scheik". han är föreståndare
för en by med dansade dervischer.
Han är sufi.
Sufismen är kanske den mest liberala tolkningen om Gudsbegreppet och
människans roll och det gäller alla religioner inräknade.


Sufismen diskuterar. Ser konsekvenser- allt är inte vad det på ytan ser ut
att vara.
Enligt Ekerwald är sufismen frihet. Det finns egentligen bara tre saker en
sufi är förhindrad att göra.
Han får inte ljuga.
Han får inte skvallra.
Han får inte svika.
Däremot får han och uppmanas till att ha roligt. Glädje och skratt är
närmast gudomliga principer i sufismen.

Sålunda är vi väldigt långt från den Hoolywoodska schablonen av
krigs- och agentfilm.

Jag känner glädje i slutet när Billy Zanes karaktär "Marshall" får en
arabisk krokig kniv ikörd i hjärtat.

Som grädde på moset spelar Gary Busey en kirurg som samlar organ
för donation till Isarel, London och New York ( det är adressaterna på
organpaketen). Busey är galen och spelar sig själv.Igen!