leifsjoqvist

Jag såg ett program på TV om en kille som hade
Tourettes syndrom. Symptomen är att man ofta har
tics och att man far ut i ordharanger som man inte
kan styra.

Mannen hade lärt sig att leva med sitt handikapp.
Vad han saknade i livet var dock en kvinna.
En kvinna att dela vardagen med.
Detta är ofta återkommande skäl till att vilja leva
med en partner.


Jag förstår det inte.

Fördelen med att leva själv är ju så mycket större:
-Jag kan skita så länge jag vill och hur illa jag vill
-Jag kan runka vart jag vill och när jag vill
-Vill jag kolla film hela natten gör jag det
-Vill jag blogga hela natten gör jag det
-Vill jag cykla till Borås gör jag det
-Vill jag lägga min fritid på fotboll gör jag det


Detta är alltså vad jag får.
Om man går över på det andra så slipper jag följande:

-jag slipper tröstösa ökenvandringar på IKEA och JYSK
-jag slipper tjat om disk,tvätt och städ
-jag slipper planera helger och semstrar
-jag slipper äta speciella måltider
-jag slipper passa tider
-jag slipper redogöra för var jag varit
-jag slipper tala om vad jag "egentligen" tycker om någon annan
-jag slipper eviga cirkelresonemang
-jag slipper ligga och fundera över om när månadsknullet skall bli av
-jag slipper återkommande släktkalas och dess retarderade strukturer

Sålunda kan man nog säga att det finns ett tilläggsymptom för Tourettes
syndrom, för vem vill ha det som är ovan..vem kan längta efter dylik skit.


Symptom av Christa Donner