leifsjoqvist

Vi hade ungdomsledarmöte igår.
Vi diskuterade kläder.

Det har varit villervalla i matchställen.
Många har blivit av med byxor och strumpor.
Tröjor har hamnat fel.

Hur man hanterar detta är ett tecken på hur man mår.

Då jag kan styra dessa möten som ansvarig får jag också
överblick i stämningen.
Vi har några få som alltid tar chansen att hitta syndabockar.
De vill verkligen hitta en skyldig.

I detta fallet var jakten på bl a en man som är sjukpensionär
och helt ideellt hjälper till med tvätten.
Kan det bli lägre?

Jag föreslog en annan struktur som innebar att vi la det gamla
bakom oss. Med nya rutiner finns en möjlighet att se var felen ligger.
Nästan alla var överens om att detta var den rätta vägen.


Utan de två blodhundarna. De ville ha blod.
När de inte kunde nagla en sjukpensionär gick de över till "ungarna".
Någon hade sett ett koppel "ungar" som hade varit inne i tvättstugan.
Någon trodde att "ungarna" snott massa kläder.

När jag frågade dem vad de tyckte vi skulle göra åt detta problem
slog de ifrån sig och menade att det var inte deras uppgift att lösa
problem ( uppenbart. Deras uppgift är att skapa problem).

Blodhundarna tystnade. Fanns ingen vittring längre.
Intressant dock att vissa människor aldrig kan tänka nytt.
Som ser förändring av det egna som en vision av helvetet.