leifsjoqvist

Jag cyklar från match med smågrabbar. De är resultatet
av möten mellan de betydligt äldre människorna som står
runt planen. Jag ser deras ansikten. Jag ser inget av den
passion som kärleken säger sig vara en definition för.


När jag stannar cykeln vid Hemköp ser jag en taxichaufför
med svarta byxor, vit skjorta och slips. Han pratar med sin
kvinna och ger förhållningsregler till de fyra barnen.
Han är patriarken som hyllar kärnfamiljen.
Han är patriarken som sällan har tid över till sina barn
och inte tänder på den kvinna som blivit fet och omformad
av barnfödslar.
Han är patriarken som tänder på yngre kvinnor och gärna
betalar en slant för det. Hans hån över dessa kvinnor har inga
gränser. En kamrat berättade att när gamla Taxikedjan åkte
på företagskurs i Hamburg var han nästan ensam att inte gå
till prostituerade. Han var avfällingen och utbölingen.
Då han frågade männen om de berättade om besöken för sina fruar
blev han stämplad som retarderad..


Jag förstår inte längre meningen med parförhållande.
Varför skall man slita på varandra genom daglig erosion?
Jag har en sexuell lust men är inte villig att betala priset för
att få den tillfredställd.
Jag vill inte leva i ett förhållande med någon. Jag vill ha
distans.
Jag vägrar att ljuga för att få knulla.
Sålunda blir jag ensam.
Det är faktiskt ganska skönt.