leifsjoqvist

igår var jag ute och gick med mina båda hundar.
Det var fins väder och Terje(Springer spaniel) sprang
lös medans Rocky(Shi-tzu) var kopplad (blind).

Längre fram såg en kvinna komma gående med en svart
hund som verkade glad och odisciplinerad.

Det var en tik.

Jag sa att det absolut inte var några problem med ett möte.
Då tar kvinnan och rycker i kopplet till sin hund och halvspringer
ut i gräset.

Hon var rädd.
Hennes hund började att skälla.
Mina hundar svarade upp.
Hennes hund började att dra.
Mina började att dra.

När hon kommit en bit bort sa jag till henne
att det var hon som skapat hela situationen
genom hennes egen rädsla.


Stammande bad hon om ursäkt nästan löjligt
underkastande och jag förstod att detta var
en kvinna som var van vid rädsla, vars hela
liv styrdes av rädslans anatomi.

När vi gått vidare en stund träffade vi Amanda
( en schäfertik) och jag släppte mina hundar
och de virvlade runt i Backagräset.