leifsjoqvist

I fredags var jag ute och drack öl.
Annat också.
Blev kraftigt berusad.
En kamrat lånade min tändare för att
tända sin cigarr.
Han tände länge.

Jag tog emot tändaren med toppen
först. Det fräste till. Det tog längre tid
för kroppen att säga ifrån. Men någon
tiondels sekund sprang smärtan upp
i hjärnan och slog till.
En sekvens av total klarhet var en god
upplevelse innan jah tog emot den smärta
som erfars alla med bränd hud.

Bråkdelar av en sekund med total klarhet.


Idag stod jag i köket. Jag hade cyklat från
Torslanda, simmat på Valhalla, varit på möte
på Ullevi och sedan cyklat hem och gått ut
med hundarna.

Plötsligt var det som ett koncentrerat tryck
borrade sig igenom mitt bröst.
Återigen. Stor smärta. Bråkdelar av sekunden
som kändes som ett liv.
Tankar om död. Lugn. Bekräftelse.

Tror det var en sträckning. Tror inte på infarkt.
Har inte känt något efteråt vilket är en  aning
märkligt om det skulle vara en sträckning.

Fick i alla fall en vision av döden.
Det var inte skrämmande.


Pieter Bruegel

The triumph of death