leifsjoqvist

Såg om Vikarien igår.
Det är en mycket bra film om en yrkesgrupp
som nästan fallit i glömska.
Läraren borde ju vara i centrum.
Det är han som skall förmedla de värderingar
som är viktiga i ett gemensamt samhälle.

Tydligare än i filmen kan det knappast bli.
En ung idealistisk lärare som tar sig an en
högstadieklass i Hollonbergen. Invandrar-
tät. Tuff.

Hans vision är att de skall lära själva för att
de vill och att de själva förstår varför de skall
lära. Hans lektioner är lätt eller mycket kaotiska.
Han tvivlar.

Han kontaktar sin gamla lärare från Lund. Folke.
Denne man som är med i Guiness rekordbok som
den som kan säga meningar snabbare än någon annan,baklänges.
Han är 70 år. Trimmad. Äger en veteranOpel.


Folke står för den klassiske folkskolelärararen.
Han är bildad.
Han är auktoritär.
Han tror på vad han gör.
Han inbillar sig att alla älskar skolan lika mycket som han själv.

Denne man från Lund tar sig an en invandrarklass och pratar
om språkets betydelse. Han hittar en armenisk flicka och säger
att vissa anser att hon kommer från språkets vagga.

Två stilar.
Men bägge har ett gemensamt.
De är unika i sitt engagemang.
Folke fortsätter trots pension. Lärarrollen är hans.
Den yngre mannen brinner. Han går hem till elever och ger
dem undervisning i hemmet. Han uppsöker föräldrar för att
säkra att de fått information om sin barn.


Vem vinner?
Folke säger på ett ställe att han aldrig varit med om något liknande
i sitt 70-åriga liv. Han normala auktoritet räckte inte till. Ungar som
lever tätt med döden skräms inte av en gammal gubbe som slår med
en stor linjal. Det roliga är dock att Folke inte ger upp. Tvärtom. han blir
eggad att tänka nytt och tänka om. Fantastiskt.

En liten detalj som varje pedadagog borde ta till sig:
Innan Folke gick till lektion lärde han sig alla namn via skolkatalog.
Man ser elevernas uppriktiga förvåning när han första gången hälsar
dem med namn.