leifsjoqvist

I helgen var jag i Glasgow.
En mycket trevlig stad och man struntar
i den för brittiska klassamhällets obligato-
riska slummen.

Jag kan aldrig begripa hur människor som
ser allt djävulskap ökade skillnader mellan
klasser för med sig kan just förespråka just
detta.


I vilket fall så när planet landade på Säve flygplats
så satt jag ner på en stol och tittade ut. Solen
skuggades en aning och jag såg mig själv i
profil.
-Herregud vad fet jag är, tänkte jag.


Jag började genast att gå hem. Det tog tre timmar.
dagen efter cyklade jag i fyra timmar och simmade
2000meter.
På tisdagen kunde jag inte gå och idag fick ett ruskigt
ryggskott och adderat till det kom ischiasen igång.
Så jag däckades.

Min käre son kom då hem med en familjepizza.
Jag tyckte då så synd om mig själv och var utsvulten
efter tre dagar på soppa, frukt och morötter att jag
svalde pizzan likt en anaconda.

Så nu ligger jag här svullen både på insidan och ut-
sidan. Orörlig.
Kollade lite på Youtube.
Kollade Slavoj Zizek.
Han kan obehindrat prata om Hegel, Lacan, dekonstruktion,
amerikansk film, Lenin och Gud på fyra olika språk. Kul!

Så nu känner jag mig inte bara fet utan också dumihuvudet.
Det är inte synd om människorna, det är synd om mig.