leifsjoqvist

En dags promenerande i Manchester säger
en del om hur ett samhälle ser ut och hur det
fungerar.
England är ett fullkomligt vidrigt klassamhälle.
Stora vackra hus men vackra ornament finns
men man behöver inte gå långt i Manchester
för att flyttas till ett svenskt 70-tal med slummen
i Olskroken som modell.

Det är ju en välsignelse i dessa lägen att se
ut som slum. Jag flyter bra in.
Men blotta ögat ser ju hur skriande orättfärdigt
vi fördelar resurserna i världen.


Kommer hem till hotellet. Sätter på TV:n och
där är det en inflammerad debatt om vintern
som är i antågande. Det finns något som kallas
energy poverty  vilket innebär att mer än 10% av
landets befolkning har svårt eller inte kan betala
sina elräkningar.

Man jämför med Norden.
Man frågar sig varför massor av engelsmän faktiskt
dör av vintern.