leifsjoqvist

Jag var trött idag.
Såg på film.
Först War av philipp Atwell. En utomordentligt
tröttsam yakuzahistoria om blod och blod.
Dock börjar filmen med en diskussion där den
ene av hjältarna säger att han har fått en känsla
av att allt på något sätt är förutbestämt oavsett
vad man gör.
Den andre hjälten säger då att livets gång bestämms
av de val vi gör. Vilket blir närmast parodiskt med tanke
på de val han senare gör i filmen.


Sedan såg jag SAW 2 och 3. Igen. Varför? Har ingen aning.
Hjärnskada?
I vilket fall handlar ju alla tre filmerna i denna veritabla
äckelskräckgenre om val.
Alla som slaktas får ju ett val.
Faktiskt påminner det om de val samhället ger de sina.
Vissa får få val med små variabler.
Vissa får ett hav av val och stora variabler.

Frågan om val är inte en fråga om rättvisa.

I SAW 3 kommer ytterligare en funktion.
Valet man gör drabbar en annan person.
Om man stoppar avrättningarna skonas den
person som dödat din son.
I denna tredje film drivs ju frågan om hämndens
anatomi till perversionens yttersta kant.

Inbillar mig att om filosofilärare lärde sig att använda
Hollywood såsom Zizek har gjort och gör skulle antalet
filosofistuderande bland unga mångdubblas.