leifsjoqvist

Sedan en månad tillbaka verkar jag leva i en
dokumentär version av Life on Mars denna
fantastiska serie om en man som av någon
märklig anledning sänds tillbaka till 1973 ef-
ter att han hamnat i koma orsakat av en trafik-
olycka.


Han får träffa sin egen mor.
Han hör sin hosta som 4-åring.
Han träffar på ett barn som 30 år senare skall
bli seriemördare.

Jag har inte sänts tillbaka i tiden.
Men jag stöter hela tiden på människor som jag
inte träffat sedan 70-talet.
Gamla skolkamrater uppstår helt plötsligt.
Varför nu?


Idag när jag cyklade på Norra Ågatan stannades jag
av en man i lodenrock.
Det var Pasi Karjalainen.
Vi jobbade ihop några år på Lillhagen. Tidigt 80-tal.
Han tyckte jag var mig lik.
Jag har alltid gillat och saknat Pasi. En klarsynt man.

Jag cyklade till min ryggmedikus. Han bände rätt ryggen
på mig. Han elade mig. Så nu kan jag gå utan det ser ut
som jag skitit ner mig.

Men det är något med 70-talet.............................................