leifsjoqvist

Under många år har jag försökt att dölja det
men jag inser nu att det är uppenbart för alla
så jag komer ut, jag erkänner:
-Jag är tjock!


För två dagar sedan mötte jag en gammal vän som
jag inte träffat på nästan tio år. Vi pratade om ditten
och datten. Vi sa att vi blivit äldre. Hårfärg och rynkor.
Så sa jag att jag inte märkte så mycket rent fysiskt
förutom att jag var fet.
De flesta människor brukar då skynda och säga:
-Nä, men du är väl inte fet.........
Men min gamle vän såg helt nollställd ut. Han kom-
menterade inte. Jävla besserwisser!

Så idag fick jag ett SMS från min son som berättade
att en av hans brukare(jobbar med människor med
psykiska funktionshinder)visste vem jag var och han
beskrev mig:
-En stor , tjock, långhårig gubbe i shorts som arbetar med X.


Ridå.
Jag erkänner.
Jag är tjock.

Känns bra att komma ut med det. En ny frihet nalkas.