leifsjoqvist

Igår hade jag möte med sociala enheten i Backa.
Vi hade en diskussion om hur man kan öka sam-
arbetet mellan kommunala instanser, skola, polis
och fotbollen.

Det finns trots att många tror motsatsen ett ganska
digert regelverk runt utbetalning av sociala insatser.

I vilket fall jag berättade om en årskull jag hade för
några år sedan. Mannen från särskilda insatsgruppen
nickade igenkännade. I gruppen fanns i princip den
samlade kriminaliteten i stadsdelen.

I efterklokhetens tecken tyckte jag då att man kunde
dra slutsatser för framtiden.
Det fanns ju redan då starka varningssignaler. Det
enda som fungerade någorlunda för desa grabbar
var fotbollen. Tänk om sociala gjort en miljonsatsning
då. Finansierat med stödpersoner och läger, vad hade
man inte vunnit.
Vad har dessa grabbar kostat?
20,50 eller kanske 100 miljoner och då inte inräknat
allt lidande från offer av misshandel och stölder.


Någonstans finns här ett feltänk.
Man borde arbeta mycket mer preventivt och aktivt.
Om resurserna sätts in när man är på botten har
man ju redan tappat självaktning och lusten att
rätta till sitt liv. Då blir man snabbt indragen i bi-
dragsberoende kombinerat med alla möjliga sätt
att lura allt från stat till personer.