leifsjoqvist

För mer än hundra år sedan skrev Lafarque
"Rätten till lättja" där han skisserar ett framtida
liv utan arbete och konflikter. Ett liv i lättja och glädje.


Det i kontrast till den tidens industriarbete som får dagens
straffarbeten att framstå som tebjudningar i Djursholm.
Han blev genast förskjuten av den organsierade arbetar-
rörelsen. Arbetet var heligt. Det var sakramentet i den nya
religionen:kommunismen.

Idag råder en tveksamhet hur man skall ställa sig till arbete.
Alliansen som samlar ,kontors- och räknenissar, lunch- och
mötesfetichister, bong- och aktieklippar, arvsextremister vars
huvdsakliga uppgift är att vara autistiska etikelltsonanister, har
alltså gjort Arbete till sin huvudfråga.
Vad för slags arbete kan man fråga?
Det verkar mera vara att samla in och kontrollera massorna.
Arbete ger ju registrering och kontroll.


Vänstern å andra sidan verkar göra varje sjukdom till sin stora
kampuppgift. Göran Greider satt i radion häromdagen och tyckte
att det pjåskades för lite med folk. För vänstern tycks det vara en
hedersak att dra upp alla sjukdomar till ytan. Till nästa val  kom-
mer man inte på valbar plats om man inte är nötköttsallergiker,
fibermytologist, sexmissbrukare, utbränd, uppbränd, dolt incest-
våldtagen, jugoslavrygg.......

När arbetet inte längre är lika betudelsefullt. När det mesta löses
av maskiner så blir människan onödig. Hon kan då bara definiera
sig via sina sjukdomar. Ju mer sjukdomar, ju mer människa.

Det är ganska långt från den socialistiska maximen:
Den som icke arbeta skall icke heller äta.