leifsjoqvist

Erich Fromm skrev Att ha eller att vara och den
rubbade mina cirklar. Det blev tydligt när han ställde
upp satserna:
Jag är klok, mot, Jag har utbildning.

Det ena varandet. Det andra ägandet.
Ägandet denna roten till allt de onda.

I dagarna har jag dock undrat över varandet.
Ofta när vi träffar nya människor så blir vi inte
tillfreds med mötet förrän vi vet vad de jobbar med.
Vi definieras genom våra arbeten.
Jag har ett arbete, men jag är en människa.


På senare tid har det kommit in en annan definition.
Den har kommit med den kroniska arbetslösheten
och utanförskap:
Jag är reumatiker, jag är bög, jag är turk.

Det blir ju riktigt illa när vi definierar vårat jag med en
sjukdom. Många ser det som sitt enda sätt att försvara
sin existens. De lär sig allt om sin sjukdom och bildar
föreningar med sina krämpor som mål och medel. Men
är det ett vara som fromm tänkte sig?
Skulle inte tro det.