leifsjoqvist

Den svenska överheten ylar om bidragsfusk hit och
fusk dit. Man vill ha övervakning och hårdare straff.
Men om man bara flyttar perspektivet en aning så
kommer en ny bild fram.


Ju högre upp i samhället du kommer ju fler dörrar
öppnas. Du får massor av resor, studier, måltider
och ersätts för varje sekund du gör.
Man är också bra på att skapa helt meningslösa
instutioner där man kan placera folk i överheten
som inget duger till. Monarkin och hela apparaten
runt detta är ett tydligt exempel.

Inom idrotten finns kanske det allra bästa exmeplet
nämligen sok (Sveriges olympiska kommitte). De har
till uppgift att betala och utse idrottsmän som skall del-
ta i Olympiska spel vart fjärde år.

Hur svårt kan det vara?
Man ringer specialförbunden och frågar vilka som skall
vara med och får lite namn till svar. Man skickar lite pengar
till duktiga idrottsmän. Det är allt.
För detta får man hundratals miljoner som skall gå till
löner, administration och ett helt hejdlöst resande som
är helt obegripligt utifrån uppdraget.


När det gäller fusk och parasitism så bör man gå uppifrån
och ned om man verkligen vill göra något åt själva grund-
frågan.
Problemet är just det. Frågan om fusk är en fråga om klass-
förtryck. Om man får underklassen att träta internt och bara
titta åt sidan istället för uppåt så kan man sitta ovanför och
i ro smörja kråset.