leifsjoqvist

Det finns idag en stark längtan efter reduktion.
Alltifrån den simplaste underhållningen på TV
till DN:s ledarredaktion.
Den sistnämnda är som en politisk napp. Man
vet alltid vad man får och det skapar ingen oro.
regnar det i Washington fäller redaktionen genast
upp stora parasollet.
Man vill ge sken av ett liv utan val.

Tillskillnad från SvD ledare är DN mer normala
houseniggers som nickar och försöker att vara
alla som har pengar och makt till lags. SvD är en
helt annan historia Maria Abramsson och Göran
Skytte är så osmakliga att de inte ens skulle fått
sitta i en jury under inkvistitionen.
I Skyttes värld råder maktens predestination.

I detta klimat av ingenting blev jag glatt överraskad
av Spiderman 3 igår. Filem verkar vara sponsrad
av Jean Paul Sartre-sällskapet. hela tiden likt ett
mantra så säger man:
"Du har alltid ett val".
"Det kan vara illa men där finns alltid ett val".
"Du kan ändra dig".
"Du kan ändra val".


Till bomarderande effekter måste detta vara den
dyraste filosofilektion någonsin.

Nästa stora uppgörelse med Hollywoodretoriken
kommer med Sandmannen. Han utför onda hand-
lingar men har inte ett ont uppsåt.
Helgar ändamålen medlen?
Han vill ju rädda sin dotter, finns det gränser då?

Peter parker vill hämnas sin morbror. Han dödar
sin morbrors baneman och får sedan reda på att
han dödat fel man. Hämndens pris!
Blev han lyckligare för hämnden?
Inte enligt filmen.
 
Sandmannen vill förklara. Han begär inte förlåtelse,
men han vill bli förstådd. Han är inte en  random killer
utan en man som hamnat i olyckliga omständigheter.


Här en viktigt fråga?
När spelar valet ut sin roll?
Kan man någon gång hävda att man faktiskt inte hade
något val?

Det finna flera komplexa karaktärer i filmen.
Den olycklige streberfotografen  vars val hela tiden syfttar
att lyfta hans lilla självkänsla. När han får makt väljer han
döden i ondskan än ett liv utan makt och självkänsla.

Glad att se en bra film.