leifsjoqvist

i lördags var mina 14-åringar ute på Hönö
och spelade match. De utsattes för öppet
hån av spelarna i Hönö och ölagets ledare
och föräldrar gjorde inget för att stoppa dem.

Alltsomoftast så låg en Backaspelare långt
ifrån spelet och orsaken var en armbåge i magen.

Förra året hade vi vårt 15-årslag  på denna ö
för ett kortare träningsläger. De blev då hotade
av ett gäng äldre killar.
Mina grabbar är alltså blattar. Mångkulturens
produkt.


Mitt stora problem är att mina blattar är snälla
grabbar. För snälla. De är justa, ärliga och när-
mast timida. Men de är mörka i hýn och kan därför
hånas och bespottas av de varmt religiösa rent
etniska svenskarna på bl a Hönö.

Så ser den strukturella rasismen ut.
På öarna sitter man och lipar över vandringssägner
där de stackars inavlade blåögda ljushåriga barnen
misshandlas av de mörka så fort de lämnar hemmet
och Schartau.
Därför behöver man inte ens ta reda på vem förövaren är,
det räcker med att preventivt håna och bespotta alla med
mörk hud och hårfärg.

När läser man om den "vanlige" svenskens hatbrott mot
invandraren?
Hur ofta pratar man om strukturellt våld från öbor gentemot
invandrare, eller hatbrott?

Jag är aldrig rädd i ghettot. Jag kan mina blattar.
Däremot mår jag fysiskt illa efter en dag på någon
av våra öar. Alla skenheliga varmt religiösa inavlade
fiskarbarn( det sägs att rent genetisk är vi till 98% lik
en gädda. Detta gäller inte öbor. Där är siffran som i val
i gamla Irak ,gällande siffran för alla som gillade Saddam,
dvs 99.9%)får mig att tänka på rysare där öbor skär av häl-
senor och äter folk levande.

Säkert skulle man kunna prata med öbor och svennar om
våld mot blattar, men då skulle man få höra att vissa individer
gjort fel alltså inte en hel grupp , inte som när blattar attackerar
svennar för då är det alltid förortsgäng, invandrare, turkar eller
något av alla dessa mer eller mindre imaginära kriminella gäng.