leifsjoqvist

Idag på jobbet gick jag och en kollega
och pratade snusk. Riktigt snusk. Ett
snusk som om Jan Josefsson eller
Kaliber fått ha hemliga avlyssningapparater
fått till konsekvens att stället hade fått stänga
och klienterna hamnat i spännbälte på
instutition.


Övervakning är en tidsinställd bomb.
Kameror bryr sig inte om orsak och verkan.
Kameror handlar om negativa friheter.
Skydd från allsköns otrevligheter.

I 1984 har alla en TV i sin lägenhet. Man vet att
Storebror ser, men vet inte när, alltså gäller det att
alltid vara på sin vakt.
Kameror har den funktionen. Den lägger locket på
alternativt flyttar problemet åt sidan till ett annat ställe.


I sin förlängning kommer all övervakning att ge motsatt
resultat. Frustration måste pysa ut någonstans. Det blir
som ångkok utan ventil, det slutar med explosion.
Det kan också bli så att medborgarna blir så trygga med
sina kameror att den som råkar illa ut får skylla sig själv
för att denne inte befann sig i kamerans trygga omkrets.
 
Kameran är en backlash.
Det är en seger för reaktionärer.
Det är en seger för de negativa friheterna
framför de positiva.

Goda, fria och utvecklingsbara liv kvävs av kameror
och övervakning.