leifsjoqvist

Anita Goldman recenserar ny bok i Aftonbladet.

Det intressanta i den intervjun är vad Goldman saknar.

Hon menar att bristen på Gudstro leder till:
-Miljöförstöring!
Hur då? Om jag inte tror på Gud är jag väl ännu mer
försiktig med min miljö. Jag som ateist tror ju inte att
Storgubben kommer ner och ställer allt til rätta (alter-
nativt låter en stor jävla flod dränka alla i kärlekens namn)


-Biologism!
Jo, så blir det ju. Men å andra sidan om jag bara har mitt liv
på jorden kan jag inte slösa bort det. Jag tror ju inte på en
andra chans hos Storgubben.

-Brist på moral.
Vi blir till pederaster om vi inte tror på en absolut moral. Alltså
varför skulle jag som ateist vilja knulla småpojkar? Å andra
sidan verkar det ju vara en katolsk specialitet.

Sätt Gudstron i persepktiv.
Inte ens nazism och kommunism har lyckats slakta så mycket
folk som kristendomen. Här pratar vi massmord som metod
för att erövra den stora kärleken. Religionerna har i millenium
plågat miljarder människor med trångsynta lagar och moral.
Miljoner har tagit sitt liv för att de inte sett något utväg. De har
tagit sina liv trots att de vetat att det stängde vägen även för ett
evigt liv.

Religion är psykisk sjukdom upphöjd till norm.

Tänk också följande scenario:
Jag blir omvänd. Jag börjar tro på Storgubben. Jag kommer till Paradiset.
Vem får jag vara med där:
Alf Svensson, Ulf Ekman, Katolska barnknullare kristna massmördare
från Rwanda etc etc. Helvete, då väljer hellre det eviga mörkret.