2008-04-19
10:38:39
Konferens i Varberg
Jag har varit på arbetsplatskonferens i Varberg
i två dagar.
Vi var inkvarterade på Hotell Gästis i Varberg som
ägs av Lasse Diding. Denne Diding beskriver sig
själv som övertygad socialist, samlare, rättshaverist
och fylld av tvångstänkande och kontrollbehov. Alltså
en människa man inte kan låta bli att fascineras av.
(Ja, det är Myrdal som står i dörren och välkomnar till Hotell Gästis)
Vår chef hade varit på ledarkurs och lärt sig hur grupper
fungerar. Han exemplifierade med Telia,Volvo och SAS.
Det är ju trevligt att få känna en air från den stora världen
men företag vars främsta mål är att generera bra produkter
för goda vinster känns inte som jämförbart med vad vi
håller på med.
Man bör hålla i minnet också att vad kapitalismen i huvudsak
håller på med i dag är att inmuta och sälja varumärken. Luftslott!
Det finns en nivå under där man producerar varor och skapar
men den nivån blir aldrig omskriven.
I vilket fall så började vår konferens med att vi skulle uttala mål.
Jag har varit med sedan 1989 och blir lätt fascinerad över bristen
på tankar och utveckling. Alltså, vi skall diskutera mål efter 18 års
verksamhet.
Den p-grupp jag tillhör är självständig. Har alltid varit. För fyra år
sedan skrev vi en policy över verksamheten. En mycket bra dokument.
Den är uppbyggd som en dekalog. Tio avsnitt som beskriver mål,
metod och förhållningssätt. Tanken var att den skulle användas
processinriktat. Det skulle tas och ges. Dock skulle policyn vara
levande och vårt samlande kitt i verksamheten.
Hade jag varit chef hade jag varit överlycklig.
Jag hade fått en omsorg som var seriös, humanistisk och kunnig.
Tyvärr är inte våra chefer där än.
De är ofta tjänsthjon som gör som de blir tillsagda.
De driver inga frågor.
De är budgetautister.
Om tandkrämskonsumtionen ökar blir det en fråga för nästa möte.
De hyllar det sunda förnuftet. De hyllar sina löjliga endagarskurser
med Pollack och Levengood ( jag har aldrig begripit hur jag skall
använda Levengoods farmor och relation till Jonas Gardell i mitt
arbete med att habilitera människor med psykiska funktionshinder).
Varför? Jo, för utbildad personal kostar pengar.
Habilteringspedagog blir en identitet.
Utbildad personal kräver att jag som chef måste veta något.
Ställer helt andra krav på verksamheten.
Konferensen?
Jo, det blev bra.
Policyn togs upp genom att gruppen krävde det.
Gruppen är också en annan idag. De sista resterna
från en gammal och okunnig grupp har försvunnit.
Vila i frid.
i två dagar.
Vi var inkvarterade på Hotell Gästis i Varberg som
ägs av Lasse Diding. Denne Diding beskriver sig
själv som övertygad socialist, samlare, rättshaverist
och fylld av tvångstänkande och kontrollbehov. Alltså
en människa man inte kan låta bli att fascineras av.
(Ja, det är Myrdal som står i dörren och välkomnar till Hotell Gästis)
Vår chef hade varit på ledarkurs och lärt sig hur grupper
fungerar. Han exemplifierade med Telia,Volvo och SAS.
Det är ju trevligt att få känna en air från den stora världen
men företag vars främsta mål är att generera bra produkter
för goda vinster känns inte som jämförbart med vad vi
håller på med.
Man bör hålla i minnet också att vad kapitalismen i huvudsak
håller på med i dag är att inmuta och sälja varumärken. Luftslott!
Det finns en nivå under där man producerar varor och skapar
men den nivån blir aldrig omskriven.
I vilket fall så började vår konferens med att vi skulle uttala mål.
Jag har varit med sedan 1989 och blir lätt fascinerad över bristen
på tankar och utveckling. Alltså, vi skall diskutera mål efter 18 års
verksamhet.
Den p-grupp jag tillhör är självständig. Har alltid varit. För fyra år
sedan skrev vi en policy över verksamheten. En mycket bra dokument.
Den är uppbyggd som en dekalog. Tio avsnitt som beskriver mål,
metod och förhållningssätt. Tanken var att den skulle användas
processinriktat. Det skulle tas och ges. Dock skulle policyn vara
levande och vårt samlande kitt i verksamheten.
Hade jag varit chef hade jag varit överlycklig.
Jag hade fått en omsorg som var seriös, humanistisk och kunnig.
Tyvärr är inte våra chefer där än.
De är ofta tjänsthjon som gör som de blir tillsagda.
De driver inga frågor.
De är budgetautister.
Om tandkrämskonsumtionen ökar blir det en fråga för nästa möte.
De hyllar det sunda förnuftet. De hyllar sina löjliga endagarskurser
med Pollack och Levengood ( jag har aldrig begripit hur jag skall
använda Levengoods farmor och relation till Jonas Gardell i mitt
arbete med att habilitera människor med psykiska funktionshinder).
Varför? Jo, för utbildad personal kostar pengar.
Habilteringspedagog blir en identitet.
Utbildad personal kräver att jag som chef måste veta något.
Ställer helt andra krav på verksamheten.
Konferensen?
Jo, det blev bra.
Policyn togs upp genom att gruppen krävde det.
Gruppen är också en annan idag. De sista resterna
från en gammal och okunnig grupp har försvunnit.
Vila i frid.
Kommentera inlägget här:
