leifsjoqvist

Jag är uppväxt med karga män och
kvinnor som steg upp först och sist
fick lägga huvudet på kudden.

Det svenska proletariatet såg ut så
som min släkt.
Man skulle göra rätt för sig.
Man skulle arbeta och först när man
arbetat skulle man roa sig.

Till helgerna drog man en helpanna
och sjöng oanständiga sånger.

Min far har passerat de 80 och hans
vardag har inte förändrats. Han stiger
upp och arbetar hela dagen till klockan
åtta. Han sover vid 2230 efter Sportnytt.

Han tyckte inte att man skulle läsa. Läsa
var vila och ett tecken på lathet, vilket inne-
bar att jag gick runt huset och läste.

Den som inte arbetar skall ej heller äta,
var socialismens credo.

Meningen är ju inte helt utan komplikationer.
Varmed de sjuka?
Varmed de med psykiska och fysiska funktionshinder?

Så idag.
Träffade en kvinna när jag var ute med hundarna.
Hon började ganska snart att beklaga sig över
att Försäkringskassan inte längre ville ge henne
helt sjukbidrag utan FK ville att hon skulle börja
deltidsjobba.

Hon var utsliten. Rygg och leder.
Jag kan inte bedöma hur illa.

Däremot blev jag bestört när jag hörde henne
ondgöra sig över socialhjälpstagare och/eller
invandrare.

Det hörde jag också förr.
Svensk först- arbetarklass sedan.

Idag svensk först- absolut inget åt blatten.

Jag ville säga till henne att det finns en överklass
som lever långt över vad de behöver. En överklass
som skapat en tillvaro som enbart styrs av materiell
konsumtion.
Där hade hon sin fiende.
Inte några blattar som tar emot socialhjälp.

Hur kan socialhjälp var negativt laddat?
Social hjälp.................lyssna och tänk.