leifsjoqvist

Mitt 70-tal bestod av ett vaknat intresse för en
verklighet som jag ansåg kunde vara mycket
bättre.

I Pockettidningen R tog jag del av den del av
Sverige som inte var en del av folkhemmet.
Missbrukare. Utvecklingsstörda.Psykliskt
sjuka. Åldringar.

Jag såg ett folkhem som föraktade svaghet.

Den vänster jag då organiserade mig i såg
också detta. Man förklarade kamp mot Kapitalet
och Staten.

Det var därför vi sjöng!!!!

Vi levde ju med staliga företag som inte var
ett skit bättre än det öppna kapitalets. Det var
varsin sida på myntet.

Idag finns inte denna vänster.
Bara massa klimatnördar och statskramare.
Tröttsamt.
Vad fan gör de unga?
Var finns deras ursinne?

Kapitalet lyssnar inte på argument.
Kapitalet träder bara tillbaka när det
tvingas.