leifsjoqvist

Händer det då äntligen någonting i det som
skall vara svensk radikalitet.
Kan det handla om annat än att svenska medel-
klasskvinnor inte får de jobb de vill ha, eller att
Börje och Sören inte får gifta sig i kyrkan?

För några decennier sedan oroades den svenska
överheten över att vänstern hade tempo i ideer och
visade på möjligheten till alternativ till den klass-
skapande Marknaden.

Det var då man kom på att understödja klasslös
feminism och sexuella minoriteter.
Pseudofrågorna lyftes fram och vilken framgång
blev inte det.

Ordfront Magasin var ett andningshål fram till den
stora striden då de radikala fick lämna båten. Under
Johan Berggren har tidningen varit menlös och ver-
kar ha vänt sig till kategorin apatiska vuxna.

Senaste numret händer något. Nummer 9/2008.
Kolla artiklarna:
-Idekris för facket.
-Visionslösa sossar
-Diagram jag minns ( om hemtjänsten och svineri)


Mest dock Lodenius ,skriver om Peter Ovig Knudsens
bok Blekingegadebanden.
Det handlar alltså om dansk terrorism.
Det handlar om Gotfred Apel som lanserade mutteorin
på 70-talet vilken var grunden för RAF och deras terro-
rism.
Alltså, det handlade om att väcka arbetarklassen genom
att driva Kapitalet till den yttersta kanten och visa upp
dess reaktionära och repressiva karaktär.
Därför höll dessa danska terrorister på under 15 år
medmord, bankrån och kidnappningar.

De var duktiga.
30 miljoner till PFLP.
Hur mycket mer vet ingen.
Bara att det var betydligt mycket mer.


Lodenius har en liten obehaglig vinkling att det
skulle finnas något att lära här för en ny vänster.
Skulle inte tror det. De enda som inte uttryckte
förakt för terrorismen som kampmetod var hasch-
rökande anarkister.


Enda gången jag stötte på någon slags voluntarism
var när Kina angrep Vietnam. Då skulle KPML(r) skicka
frivilliga kamrater. Vid den tiden var Vietnam och deras

folk de mest stridsvana i världen ch jag kan tänka mig

att de leende avböjde erbjudandet från kamraterna i

Göteborg.